Lägre ingångslöner öppnar för fler unga i jobb, hävdar arbetsgivarna bestämt. Men internationellt finns få samband mellan låga ingångslöner och låg ungdomsarbetslöshet, enligt facket.

”Man kan säga att det handlar om sunt förnuft. Kan du anställa en person som har erfarenhet till nästa samma pris som en ung och oerfaren person, då tar man det säkra före det osäkra”, säger Jonas Milton, vd för tjänsteföretagens arbetsgivarorganisation Almega.

Han hänvisar bland annat till en rapport från Institutet för näringslivsforskning som visar att höjda ingångslöner och låga löneskillnader bidragit till att stänga ute unga från jobb i detaljhandeln under perioden 2001 till 2005.

”Låt oss frysa ingångslönerna i tio år”, är Jonas Miltons recept för att skapa fler jobb för unga och andra långt bak i arbetslöshetskön.

Men Miltons fackliga motpart Per Bardh, avtalssekreterare på LO, varnar för svältlöner om inte de som har sämst betalt får hänga med i löneutvecklingen.

”En diskare har i dag en ingångslön på 17.481 kronor. Han skulle ha 11.000 kronor i dag om lönen frystes för 10 år sedan”, säger Per Bardh.

En färsk LO-rapport visar att ungdomsarbetslöshet sällan kan förklaras med höga ingångslöner i en jämförelse mellan en diskares ingångsön i 18 OECD-länder.

”Det blir en ganska spretig bild om man tittar på det här underlaget”, säger Per Bardh.

Norge och Danmark har både höga ingångslöner och markant låg andel arbetslösa unga. Spanien, Belgien och Frankrike har rejält lägre ingångslöner men ligger samtidigt i OECD-toppen för andelen arbetslösa i åldrarna 20 till 24 år.

Sverige har de högsta relativa ingångslönerna bland samtliga jämförda länder och hör till dem med högst ungdomsarbetslöshet.

Men lösningen är inte pressade löner, menar Per Bardh.

”Man behöver inte gå den vägen”, säger han och pekar på Norges och Danmarks mer utarbetade praktik- och lärlingslösningar som slussar unga från utbildning till arbetsliv.

”Utbildnings- och yrkesutbildningsfrågorna har satts väldigt mycket mer i fokus i både Danmark och Norge jämfört med i Sverige. Parterna har i Sverige haft mycket svårare att komma överens på de här områdena”, säger Per Bardh. /Läs mer på DI.se